Att upptäcka psykologiska flexibilitetsprocesser
Målet med ACT är att öka patientens psykologiska flexibilitet, vilket innebär att patienten ska kunna hantera sina tankar, känslor och beteenden på ett mer hjälpsamt sätt. Ett sätt som vi terapeuter kan hjälpa våra patienter bli bättre på detta är att försöka observera och förstå vad som händer med patienten under samtalet. Som terapeut är vår uppgift att bedöma hur bra patienten klarar detta, så att vi kan anpassa behandlingen efter patientens behov.
Bedömningen av psykologisk flexibilitet sker hela tiden under behandlingens gång. Dettta innebär att vi undersöker hur patienten förhåller sig till sina egna tankar och känslor, och hur det påverkar deras beteende i olika situationer. Denna information kan sedan hjälpa oss att planera och anpassa behandlingen så att den blir så hjälpsam som möjligt.
Psykologiska flexibilitetsmodellen
Modellen för psykologisk flexibilitet består av följande sex grundprocesser.
Nedan beskrivs dessa processer och hur de kan bedömas:
- Acceptans
- Låg nivå: Patienten kämpar aktivt emot och försöker undvika obehagliga känslor.
- Medelnivå: Patienten kan acceptera vissa obehagliga känslor men har svårt att hantera andra.
- Hög nivå: Patienten kan acceptera och hantera obehagliga känslor utan att försöka fly från dem.
- Kognitiv defusion
- Låg nivå: Patienten är starkt fast i sina tankar och uppfattar dem som absoluta sanningar.
- Medelnivå: Patienten kan ibland se sina tankar som bara tankar men fastnar ofta i dem.
- Hög nivå: Patienten kan distansera sig från sina tankar och se dem för vad de är, utan att påverkas alltför mycket av dem.
- Medveten närvaro
- Låg nivå: Patienten är ofta frånvarande eller distraherad och har svårt att fokusera på nuet.
- Medelnivå: Patienten kan vara närvarande i vissa situationer men tappar lätt fokus.
- Hög nivå: Patienten är i regel engagerad i nuet, även i svåra situationer.
- Jag-som-kontext
- Låg nivå: Patienten identifierar sig starkt med sina tankar och känslor.
- Medelnivå: Patienten kan ibland se sig själv som mer än sina tankar och känslor.
- Hög nivå: Patienten ser sig själv som en observatör av sina tankar och känslor, vilket ger en känsla av distans och perspektiv.
- Värderingar
- Låg nivå: Patienten har oklara eller obefintliga värden som styr deras beteenden.
- Medelnivå: Patienten har viss klarhet kring sina värden men agerar inte alltid i enlighet med dem.
- Hög nivå: Patienten har tydliga värden och strävar efter att leva konsekvent i enlighet med dem.
- Ändamålsenligt handlande
- Låg nivå: Patienten handlar sällan i linje med sina värden.
- Medelnivå: Patienten agerar ibland i enlighet med sina värden, men gör det inte konsekvent.
- Hög nivå: Patienten agerar oftast i linje med sina värden, även när det innebär svårigheter.
Hur använder vi detta i vår fallkonceptualisering?
Den psykologiska flexibilitetsmodellen kan hjälpa oss att förstå vilka områden patienten behöver stärka och vilka som redan fungerar bra och kan användas i behandlingen. Eftersom modellens olika delar hänger ihop och påverkar varandra, kan vi i praktiken börja jobba med vilken del som helst. Efter hand kan vi sedan arbeta med de andra delarna utifrån vad patienten behöver mest. Genom att kartlägga var patienten befinner sig i dessa olika processer, kan vi också skapa en behandlingsplan som är anpassad till patientens individuella behov och situation.